allt jag rör vid går sönder
Allt jag kommer i kontakt med för tillfället går sönder...
Det började med att bilen kollapsade igår. Motorn kokade och jag höll på att frysa sönder.
I natt råkade jag ha ner syrrans vattenglas i sömnen. Det gick naturligtvis i tusen bitar och en pöl av vatten spred sig över golvet. Helt sömndrucken som jag var, försökte jag ta reda på det värsta vattnet för att försöka förhindra vattenskada i syrrans nya lägenhet. Jag trampade på en glasbit och plötsligt fanns det blodspår på golvet också. Och int gjorde det! På morgonen återstod att dammsuga rent golvet, men först behövde jag lite kaffe. För att kunna brygga kaffe behövde jag diska och lyckades demontera syrrans diskmedelshållare av senaste design. Pengarna på min mobil började tryta så jag lånade syrrans telefon. Den funkade första samtalet, men sedan gick det inte att ringa längre. Varken in eller ut. Jag hade inte heller hunnit få i mig kaffet. Nu behövde jag kolla lite tider på nätet för att kunna åka till den verkstaden som tyckte att mitt problem med bilen lät som ett dyrt och tidskrävande arbete -SUCK! Lyckades med mina sista pengar på kortet få tag på min mor som lovade hjälpa mig med biltransporten -TACK!. Nu skulle dammsugaren fram! Det visade sig att den stod längst in i städskåpet och hela skåpet var packat som ett plockepinn. På nåt underligt vis lyckades jag rädda en lampa, en sophink, en skurmopp och andra förpackningar som ramlade ner på en gång när jag försökte krångla ut dammsugaren. Vilken syn! Det kändes som om jag plötsligt fick sjutton armar. Till min förvåning ramlade ingenting i golvet och gick sönder. Efter detta behövde jag gå ut på nätet igen. Det gick plötsligt inte! Jag kände inte för att syrran ska komma tillbaka till sin lägenhet och upptäcka att ett glas, en diskmedleshållare, telefonen OCH internet var ett minne blott. Jag kröp runt och petade på alla sladdar och dosor jag kunde hitta eftersom det inte kunde bli värre. Och plötsligt kunde jag hålla med min mor om att det naturligtvis inte var hennes fel att min dator slutade fungera när hon bara dragit ut en sladd -självklart var det mitt fel. Även om jag vid tillfället befann mig över 20 mil därifrån. Det sista jag gjorde var att diska morgondisken. Då gjorde jag sönder YTTERLIGARE ett glas!
Det var länge sedan jag hade en sån här period där allt jag rör vid går sönder. Det är alldeles precis två år sedan. Då gick allt sönder. Särskilt nya, dyra och viktiga saker som gitarrer, klockor och förhållanden...
Det är dyrt att vara olycksdrabbad. Och tidskrävande. Och energitömmande. Och tråkigt.
Det började med att bilen kollapsade igår. Motorn kokade och jag höll på att frysa sönder.
I natt råkade jag ha ner syrrans vattenglas i sömnen. Det gick naturligtvis i tusen bitar och en pöl av vatten spred sig över golvet. Helt sömndrucken som jag var, försökte jag ta reda på det värsta vattnet för att försöka förhindra vattenskada i syrrans nya lägenhet. Jag trampade på en glasbit och plötsligt fanns det blodspår på golvet också. Och int gjorde det! På morgonen återstod att dammsuga rent golvet, men först behövde jag lite kaffe. För att kunna brygga kaffe behövde jag diska och lyckades demontera syrrans diskmedelshållare av senaste design. Pengarna på min mobil började tryta så jag lånade syrrans telefon. Den funkade första samtalet, men sedan gick det inte att ringa längre. Varken in eller ut. Jag hade inte heller hunnit få i mig kaffet. Nu behövde jag kolla lite tider på nätet för att kunna åka till den verkstaden som tyckte att mitt problem med bilen lät som ett dyrt och tidskrävande arbete -SUCK! Lyckades med mina sista pengar på kortet få tag på min mor som lovade hjälpa mig med biltransporten -TACK!. Nu skulle dammsugaren fram! Det visade sig att den stod längst in i städskåpet och hela skåpet var packat som ett plockepinn. På nåt underligt vis lyckades jag rädda en lampa, en sophink, en skurmopp och andra förpackningar som ramlade ner på en gång när jag försökte krångla ut dammsugaren. Vilken syn! Det kändes som om jag plötsligt fick sjutton armar. Till min förvåning ramlade ingenting i golvet och gick sönder. Efter detta behövde jag gå ut på nätet igen. Det gick plötsligt inte! Jag kände inte för att syrran ska komma tillbaka till sin lägenhet och upptäcka att ett glas, en diskmedleshållare, telefonen OCH internet var ett minne blott. Jag kröp runt och petade på alla sladdar och dosor jag kunde hitta eftersom det inte kunde bli värre. Och plötsligt kunde jag hålla med min mor om att det naturligtvis inte var hennes fel att min dator slutade fungera när hon bara dragit ut en sladd -självklart var det mitt fel. Även om jag vid tillfället befann mig över 20 mil därifrån. Det sista jag gjorde var att diska morgondisken. Då gjorde jag sönder YTTERLIGARE ett glas!
Det var länge sedan jag hade en sån här period där allt jag rör vid går sönder. Det är alldeles precis två år sedan. Då gick allt sönder. Särskilt nya, dyra och viktiga saker som gitarrer, klockor och förhållanden...
Det är dyrt att vara olycksdrabbad. Och tidskrävande. Och energitömmande. Och tråkigt.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Oj, evelina... oj!!!
Trackback