elvalina -

det var något med att det smakade höst och doftade blöt katt...

de flesta av löven som jag ser är bruna, vissna, blöta och påminner om en mindre rolig dag
och jag känner mig lika vissen som jag ser ut

Människosortering känns vanligare än sopsortering och fildelning verkar rubriceras som allvarligare än pedofildelning som gör mig lika arg som atomdelningens spridning över jorden
Några verkar desutom vilja ha patent på receptet "att-kunna-förgöra-världen-i-en-enda-smäll-en-gång-för-alla"
Åh, vad jag önskar att fler ville lösa världsfreden, istället!
Att det fanns fler som ville skapa små ljus av hopp, rättvisa och gemenskap för att
motverka hinder, rädsla och ondska...

Jag efterlyser mer kärlek och respekt!

2006-10-26 @ 17:22:04 Permalink Tankar... Kommentarer (0) Trackbacks ()

Detta anpassningssamhälle är inte mitt drömställe...

idag är jag lite upprörd över att vårt samhälle gör så många funktionshindrade helt i onödan

många av oss skulle slippa känna oss värdelösa och mindre kompetenta om samhället formade sig efter människorna och inte tvärtom

och varför ska vi alla pressas in i samma mall och samma normer och regler?

Jag gjorde just ett av de största misstag jag som levande människa kan göra, något som är så hemskt att jag är dömd till att klara mig helt utan pengar. Jag blir inte inlåst några veckor och får fickpengar, lagad mat, tvättade kläder och städade toaletter. Nej, jag ska straffas ordentligt, jag ska inte få någonting över huvud taget. Förhoppningsvis innebär detta att jag dessutom missar endel avbetalningar som i sin tur leder till att jag blir av med mitt hem och min telefon osv Jag måste naturligtvis skjuta upp mitt tandläkarbesök, läkarbesök och återbesök. Så att jag verkligen lär mig en läxa: att man inte får bete sig så här i detta välfärdssamhälle. Vad mitt brott var? Jo, jag skickade in ett intyg till Alfa-kassan EN DAG FÖRSENT! Och så får man bara inte bete sig! Jag måste lära mig att man måste anpassa sig efter vårt blankettsamhälle, där jag är en siffra bland miljoner andra. Där vi inte är unika och speciella, där vi inte kan behandlas utifrån våra egna förutsättningar.

Jag måste lära mig att anpassa mig... Eller?

2006-10-25 @ 20:39:24 Permalink Tankar... Kommentarer (0) Trackbacks ()

maktmissbruk

Jag är rädd för maktmissbruk
och att den lilla människan ska sluta tro på sig själv!

Att vi allihop ska underordna oss makten och bli inneslutna i våra skal...

2006-10-25 @ 14:23:22 Permalink Tankar... Kommentarer (0) Trackbacks ()

mitt alldeles egna universum

Tankarna är i kaos mitt i mitt elldeles egna universum av vakuum och jag är inte rädd för ensamheten eller storheten eller evigheten. Jag är rädd för ondska och likgiltighet och avund. Jag äger bara mitt hjärta och om jag blir vad jag äger så är jag rik, men sårbar... Sårbarhet gör det möjligt att älska, men jag har bara varit kär i kärleken själv och aldrig älskat på riktigt. Så då kanske jag inte är så naken och sårbar som jag önskade? Vi klamrar oss fast vid det som vi tror ska göra oss lyckliga. Och vi jagar lyckan så intensivt att vi glömmer att leva. Jag vill blunda för det som är hemskt, men om jag vågar öppna mina ögon så får jag kanske ett ögonblick i min hand. Ett ord på min tunga och tankar som vågar känna. Doften av liv...

2006-10-25 @ 02:05:45 Permalink Tankar... Kommentarer (0) Trackbacks ()

Normalitet gör mig rädd...

Jag tror att jag är rädd för allt som betecknas som normalt och lagom. Det känns som om jag ska pressas in i mallar som gör det möjligt för mig att kunna leva i dagens informationssamhälle. Ett samhälle som är uppbyggt på att jag ska ta emot och anpassa mig. Följa normer som ska göra mig lagom och normal. Att det är en svensson-mall som gäller. Men jag får sådana skavsår av dessa mallar!

2006-10-25 @ 01:27:11 Permalink Tankar... Kommentarer (0) Trackbacks ()