elvalina

Jag har lite idéer i dessa kristider.
Det bästa vore ju om banker och andra slutade placera påhittade pengar på börsen (det var tydligen inget fel så länge folk gick plus... Trodde någon verkligen att ALLA kan tjäna pengar på börsen? Om någon vinner så förlorar någon annan, det är det som är hela grejen! Ni gav er in i leken! Ville ni inte riskera att förlora era pengar så förvara dem under madrassen!)

Men också att vi så långt det är möjligt inte låtsas om att krisen är här! Slutar vi köpa saker så måste företagen som producerar dessa dra ner på personal -så gör vi oss själva arbetslösa. (Ja, jag vet att vissa företag sparkar folk fast de inte ens går back. Mycket vill ha mer och helvete blir aldrig fullt! Allt för att direktörerna ska få mer i sin egen plånbok)

Nu till min bästa idé (tycker jag själv) Vi delar på jobben som finns! Nu har jag arbetat några år, så då kan någon annan ta över mina jobb. Så kan jag vara ledig ett tag utan att få en massa straff för att jag säger upp mig själv. Ett av vårt största problem i Sverige är att vi har en massa människor som jobbar fast de inte vill SAMTIDIGT som vi har en massa människor som mår dåligt för att de inte har något jobb. Vi har en drös med 40- och 50-talister som vägrar släppa sina arbeten, trots att de vantrivs. Bara för att de börjar bli till åren. Man gör ett mycket dåligt jobb när man inte trivs med det man gör. Det är ju mycket bättre att vi turas om med jobben som finns. Om man utbildar sig till något, men sedan får vänta i sju år på att få börja jobba som det hinner man ju glömma en hel massa och hinner bli osäker. Vi slutar tvinga människor att flytta till jobb, utan de kan välja själva. Ingen familj ska tvingas splittras pga jobb. Vi har en skyldighet att se till att alla barn lever i trygghet. Vi slipper sjukskrivningar av människor som bränner ut sig och vi slipper vård och mediciner till människor som mår dåligt av att de inte har jobb.

Min vän Caroline ger mig preststionsångest. Hon skriver så jävla roliga bloggar att jag blir matt bara av att tänka tanken på att jag ska försöka få till nåt lite käckt och småtrevligt jag med nån gång ibland. Men det blir aldrig ens hälften så roligt när jag skriver. Jag fattar inte hur hon får till det, för till och med när hon tjurar som mest och gnäller över i-landsproblem så är det hysteriskt roligt att läsa. Och självklart skrattar jag högt när hon snubblar, klantar till sig och slarvar bort grejer samt när det händer en och annan trevlighet där borta i skogarna. Vad är hemligheten? Att inte tänka så mycket och försöka vara rolig? Att inte ta sig själv på sånt jävla stort allvar utan bjuda på sina misstag och opräktighet? Jag tror det enklaste skulle vara att bara vara Caroline. Är det dyrt med kroppsbyte?