känn ingen sorg för mig, kamrater

upptäckte precis att klockan är halv nio
tvingade upp mig själv för en halvtimme sedan eftersom jag trodde att klockan då närmade sig tio
jaja det finns väl nåt gott med det också? dagen borde ju bli längre
men nu fattar jag varför jag var så himla trött

jag började känna igen filmerna
men insåg sedan att det bara var de första fem minutrarna,
de som visar sig strax innan jag somnar på kvällen
Det är min nya insomningsdrog -sätta på en film och somna innan anslaget är slut

jag undrar vart jag är på väg
och vem det är som styr
är det lyckans vind?

börjar ledsna på att alla mina texter nuför tiden har en smak av sorgsenhet
men det är väl det som ger kreativitet hos en äkta konstnär?
känner mig dock inte så äkta
kanske är det bara 30-års krisen som gör sig påmind?
eller att jag står i ett vägskäl och det är jag själv som skriver vägskyltarna?

idag ska här städas och sorteras och letas
efter sådan där papper

ska söka en danskurs
men först ska jag söka rätt på mina betyg