elvalina

Därför har jag tvingat mig själv att sätta mig ner och skriva ner lite tankar som virvlar omkring i fullständigt oordnat virrvarr.
För mig är det humöret som styr antal bloggar om året tror jag. Humör och väder.
Framför allt orken och inspiration som båda emellanåt lyser med sin frånvaro.

Sen var det det här med ämne att blogga om. Vad som är tillräckligt intressant och viktigt för att jag själv ska vilja skriva och andra att vilja läsa. Och jag önskar så att jag kunde få folk att skratta, fundera och reagera och detta helst samtidigt. Visst stöter jag dagligen på fantastiska saker som gör mitt liv till ett äventyr och helt otroligt spännande för mig, men hur många tycker egentligen att det är intressant att jag t ex råkade köpa kokkaffe till brorsan och att hur vi än brygger det så ser det ut som the eller att jag hade ett intressant samtal med främlingar härom natten?

Ja, det är just det. Att vissa människor kan få vilket ämne och vilken händelse som helst att verka fruktansvärt intressant och angeläget. Jag tillhör inte den sorten. Jag tillhör sorten som lärde sig att det är fult att ljuga och att alla roliga saker kallas synd och är något man ska passa sig för.
Sen växte jag upp och lärde mig att man får ljuga, men inte fara med osanning och att det är mest synd om människor som tycker att andra lever i synd. Hur blir man en bra bloggare med den bakgrunden?